FRÅN DRÖM TILL VERKLIGHET. Två svenska familjer bilar runt i Frankrike på semester på 1980-talets Frankrike på sina semestrar. De älskade allt vad landet ger – mat, dryck och kultur. På en av resorna beslutar man sig plötsligt för att köpa ett slott och ett antal år av letande hittade de Château du Grand Val i Bretagne. Ett ”fynd” som skulle förändra hela deras liv i grunden.
Här får vi följa med på en inspirationsresa i ord och bild hur de med kärlek, inspiration och mycket vilja kan göra en dröm till verklighet.
Känslan som sköljde över oss när vi första gången mötte slottet Grand Val var lugnet och harmonin allt utstrålade här. Man kunde nästan ta på den. Denna känsla har vi sedan vårdat och byggt vidare på under alla år. Alla våra gäster känner och attraheras av den och gör att de kommer tillbaka för att få uppleva den igen. Vilt, vackert och spännande, precis som den franska romantiken ville att vi skulle uppleva naturen är också det vi vill få våra gäster att känna och ta med sig.
Citat från en gäst: ”När man åker genom grindarna till Grand Val sjunker axlarna ner till höfterna”
Skogarna runt Combourg var författaren Francois-René de Chateaubriands främsta inspirationskälla, den franska romantikens fader.
“Det var i skogarna kring Combourg som gjorde mig till den jag är, där jag började känna den första känslan av livsleda som följt mig genom livet och som varit min plåga och min lycka.”
Vårt samarbete med SLU Alnarp och Gunnebo slott gör att vi nu kan erbjuda alla våra gäster en chans att promenera i Chateaubriands fotspår. Ta en tur i vår kastanjeskog och följ stigarna längs våra dammar, källor och vattenfall.
Château du Grand Val har anor sedan medeltiden, men dess första kända ägare är G. Du Val år 1429. Egendomen bytte ägare flera gånger, för att i slutet på 1700-talet övergå till greve Jean Pinot du Petit-bois. I denna släkts ägo förblev slottet en bra bit in på 1900-talet. Grand Val har genom århundradena upplevt decennium av fred och framåtskridande, men också en revolution och flera grymma krig. Under andra världskriget lade till exempel tyskarna beslag på slottet.
Dess höga läge gjorde det till en utmärkt plats för flygspaning. Det tyska manskapet fällde flera av parkens gamla träd för att få bättre sikt, trägolvet i det gamla kapellet bröts upp och användes som virke till våningssängar. Officerarna flyttade naturligtvis in i slottet, efter att de rättmätiga ägarna avhysts.
Château du Grand Val, eller Grand Val som det kallas i folkmun, är ett herresäte utan domsrätt. Efter att ha tillhört familjen du Val fram till mitten på 1500-talet, bytte det ägare ett flertal gånger: 1714 tillhörde det Antoine Morin sieur du Planty. 1760 ägdes det av Catherine Morin, hustru till François Marc de la Chesnardière, advokat vid Justitiepalatset och sedermera även justitiekansler och ståndskommissionär. 1768 köpte Monsieur Chesnardière granntomten till Grand Val, Vauluisant. Ägor som dottern Chesnardière senare överförde till sin make Jean Pinot du Petit-bois. Med anledning av denna förläning, förkunnade vasall Petit-bois sin underådnighet inför sin länsherre år 1775. I slutet av 1700-talet övergick även Château du Grand Val i Pinot du Petit-bois ägor och förblev så fram till början av 1900-talet.
Grand Val har ett fantastiskt läge. Det sluter södra änden av en skyddad dal och i norr överblickar den Combourg-trakten. Slottet består av två olika byggnader. En från 1700-talet och en från 1800-talet. Den äldsta som vetter mot söder, kan sannolikt tillskrivas den första Pinot du Petit-bois eller hans svärfar, François Marc de la Chesnardière. En gammal 1700-tals byggnad som låter skönja en enkel arkitektur. Bland annat i form av sju spann, åtskilda av smäckra pelare som bär upp det välvda taket. I de fyra första spannen återfinns spår av en ännu äldre husgrund. Och en imponerande eldstad från slutet av 1400-talet samt en gedigen grund av kvadersten, vittnar om en stor sal i den ursprungliga herrgården. Även originalinredning i form av enkla paneler finns bevarade, och målningar, gjorda av en medlem i familjen Pinot du Petit-bois, pryder speglarna över eldstaden. I början av 1800-talet restes så en ny byggnad åt norr i anslutning till den äldre. En byggnation som genomfördes tack vare Charles Agaton Pinot du Petit-bois och hans hustru Sophie Patard de la Vieuville. Ur deras släktvapen som framträder på övre delen av eldstaden kan utläsas att de vigdes 1855. Den nya byggnaden består av två paviljonger som förenats genom en mindre indragen del. På västra sidan av byggnaden avtecknar sig ett litet torn. Insidan har fyllts med en praktfull festvåning och en vestibul med bedårande utsikt.
Enligt boken Guillotin de Corson var det Antoine Morin som tillägnade helgonet Saint Antoine ett kapell i slottsträdgården år 1714. Visserligen kan delar av kapellet dateras till tiden före 1714, men det kan mycket väl ha blivit rekonstruerat i samband med att 1800-tals delen av slottet tillkom. I östra delen av dalen reser sig visthus och bodar vars dörrar krönts av hundhuvuden. Något som utan tvekan antyder husens ursprungliga ändamål som hundgård. Deras arkitektur skiljer sig från 1800-tals delen, men skulle ändå kunna vara samtida med det.
Bakom hundgården skymtar den inhägnade köksträdgården där det finns spår av ett välvårdat växthus med monogrammet VP. Och i skogsbrynet mot öster kan man beskåda en fyrkantig liten paviljong krönt av prydnadstorn. Intill slottet utbreder sig en anlagd park. Ett grönområde som både anpassats till dalens linjer, dess gamla träd och till de branta sluttningarna i norr där en slingrande väg anlagts för att utmynna mot entrén till det nya slottet.
